Nu väntar vi bara på att mensen skall komma så jag kan boka tid till kontrastundersökningen….

Fick min mens lördagen den 20 november, ringde till gyn.mottningen på måndagen den 22 november för att boka tid till kontrastundersökningen. Pratade med en trevlig och förstålig barnmorska som förstod att jag inte ville vänta till nästa menstruation med tanke på att min mens inte kommer varje månad och är inte regelbunden. Som tur var så hade hon en tid till mig veckan där på, tisdagen den 30 november. Kändes så himla bra att få en tid så snabbt så jag slapp vänta flera månader. Överläkaren berättade för mig och min man den 17 november att det kan vara svårt att få tid till den undersökningen för dem har en dag varje vecka då dem utför den och att tiderna går snabbt. Vilken tur jag hade J Så nu är frågan ifall min man vill och kan följa med mig till undersökningen eller om jag skall fråga min bästa väninna ifall hon kan, jag vill liksom ha med mig någon som jag känner mig trygg med och som kan sitta vid min sida under hela undersökningen.

Info och hur undersökningen går till:

• Undersökningen görs för att se att det finns passage genom äggledarna och att livmoderhåligheten har normalt utseende. För bäst resultat så görs undersökningen efter mensen.
• Vid undersökningen görs en vanlig gyn.undersökning, i samband med den lägger man upp en kateter i livmodershalsen. Sedan för man in en ultraljudsstav i slidan, via katetern så sprutas det vätska in som gör att man kan se passera upp i livmodern och ut via äggledarna.
• Undersökningen tar 10-20 min, en del kvinnor känner menstruationsliknade smärtor när vätskan sprutas in. För att minska obehaget får man föreundersökningen tablett Diklofenak som smärtstillande. Dem skall man ta mellan 40-60 min innan själva undersökningen.  Efter undersökningen får man två antibiotikatabletter i förebyggande syfte.
• Efter undersökningen kommer du att få veta hur allt såg ut och om något är fel.

Äntligen fick vi träffa överläkaren Anne på Hbgs lasarett!

Morgon började med att alarmet gick i gång halv sex..jag gick direkt upp som var pigg och nervös…å nyfiken på vad som komma skall. Satte på kaffe och hoppade in och tog en varmdusch. När jag var klar väckte jag min man och vi tog en kopp kaffe tillsammans. Efter kaffet så var det dags att göra vid mig och undertiden jag gjorde det tog min man vår hund på en promenad. När dem kom in igen så var det min mans tur att göra sig klar och jag plockade ihop alla papper som vi skulle ha med oss. Den sista stunden blev det stressigt men vi hann med bussen som planerat. Tyckte att bussen tog ovanligt lång tid och att vi inte kom någon vart och mannen min pratade mer än vanligt…
Vi hann även med tåget som var fullsmockad. Vi hoppade av i Åstorp och fick vänta en 10 min på nästa tåg. Medan vi väntade kände vi kylan, så kallt det var och jag försökte ringa svärmor..men inget svar..hon hade nog inte satt in jacket… tåget kom och vi hoppade på och satte oss i ett varmt tåg, vilket vi var tacksamma för! Hoppade av i Påarp och gick in och handlade frallor och pålägg och sen promenerade vi hem till svärmor.
Hemma hos svärmor så åt vi frukost och äppelkaka me vaniljsås och snackade en massa och en blev det tåget 10.35 vidare till Hbg. Gick inom ”Glasögonmagasinet” som fixade mina glasögon och så gick vi vidare upp till lasarettet och upp till våning 2 och in på gyn.avdelning Vi anmälde oss i receptionen och satte oss i väntrummet och väntade och väntade!
Överläkaren var en kvart sen..åh vad nervös jag var och min man satt och försökte få mig att skratta vilket han alltid lyckas med..mådde så illa så nervös jag var..fy säger jag bara..men jag försökte tänka positivt..
Vi hade tid 11.30 men vi fick vänta till 11.45 innan överläkaren Anne kom ut och ropade upp vårt nummer 62 och så vände hon sig mot oss, vi var dem enda som satt i väntrummet. Hon bad om ursäkt att hon var sen och hon visade in oss på ett rum, vi satt oss ner och vi pratade och gick igenom alla prover och sen var det dags för gyn.undersökning
Min man frågade mig om jag ville att han skulle vara kvar eller om han skulle gå ut och jag sa att han fick själv bestämma. Då sa Anne att om han ville var kvar så kunde han sätta sig på stolen vid huvudändan eller får han sitta i väntrummet undertiden. När jag hade klätt av mig ner till på toaletten så gick jag ut och då stod han bakom avskärmningen så jag såg bara hans huvud som tittade fram… jag flinade till och fattade inte varför han stod där. Jag hoppade upp i gyn.stolen och la upp benen och hoppade ner med rumpan. Först så kände hon och klämde och nu var det dags för ultraljudet..efter några långa minuter så sa Anne att hon måste  trycka ganska hårt så hon kommer åt ordentligt och kan se vid äggstockarna. Åh jag kan lova att det gjorde ont..jag bet ihop ordentligt…fy f*n vad ont det gjorde!! Efter en stund så gjorde hon en konstig min..vilket gjorde mig rädd så jag var tvungen att fråga henne om allt såg bra ut och hon svarande.. ”- Nej, men jag förklarar sen”. Jag kände hur mitt hjärta började slå snabbare och hårdare… jag var gråt färdig och funderade på vad som kunde vara fel… Sen sa hon ” - Så nu kan du hoppa ner och klä på dig igen”. Jag gick in på toaletten och klädde på mig, undertiden jag gjorde det så funderade jag på vad Anne såg som var fel..dem värsta tankarna gick i skallen på mig.. När jag var klar så gick jag ut till min man och Anne. Satte mig på stolen och tittade först på Anders och sen på Anne…såg nog ut som ett frågetecken.. Å då började hon prata läkarespråk och vi fattade ”halv sju”..hon såg på oss att vi inte hängde med och då började hon prata svenska igen.. Hon förklarade att jag har PCO syndrom. Vilket betydde att jag föddes med för mycket mannlig könshormoner och har mannligt hårutväxt... När de kvinnliga och mannliga könshormonerna krockar så blir det kaos med mina menstruationer och ägglossningar. Jag tittade snabbt på min man och tillbaka till henne… blev tårögd och jag visste inte var jag skulle ta vägen och vart jag skulle titta… Hon märkte det även min man som la sin hand på mitt lår och hon förklarade att jag behöver gå ner i vikt och sen göra en undersökning som heter kontrastundersökning.
Efter den undersökningen skall jag börja med hormonmedicin för att få rätt på mina hormoner så min mens och ägglossning kommer igång som dem skall så jag kan bli gravid. Hon berättade även att jag inte kan bli gravid utan medicinsk hjälp… och att PCO syndrom kan ej botas. Hon fortsatte med att berätta att när jag får min mens så skall jag ringa omgående till dem och boka in mig till en kontrastundersökning. Hon sa även att det inte är säkert att det är hon som gör den undersökningen utan det kan bli en av hennes kolleger och om det inte skulle vara hon som gör undersökningen så skulle jag boka en telefontid till henne.

När vi hade pratat klart så fick vi träffa en barnmorska som hette Marie som var guda snäll och trevlig. Marie förklarade hur undersökningen skulle gå till och vi fick en del informationsblad av henne och även 2 värktabletter som jag skall ta ca 40-60 min innan undersökningen.
När vi var klara hos henne så tog jag på mig jackan och vi gick ut genom dörren. Då ropade Anne på oss och kom springandes med ett par papper som var info om PCO syndrom som vi kunde läsa igenom hemma i lugn och ro. Gick vi ut till hisshallen, nu ville jag bara hem..hem till vår hund och sen vila ett par timmar.
När vi promenerade ner till tåget så gick jag bara och funderade och var väldigt tystlåten. När vi väl satt på tåget som även var full satt så och fullt med jobbiga människor, så skrev jag till ett par vänner och min svärmor via sms att jag hör av mig när jag orkar och har pratat med min man om all information som vi fått idag. Tåget gick ganska snabbt och när vi kom till Hlm så tog vi en fika innan bussen.
Handlade på ica och sen promenerade vi hem..åh vad skönt..kela med vår hund och sen vila ett par timmar. Somnade som en stock och sov djupt.  Gud vad skönt det var att vila efter denna långa jobbiga dag..
Gick upp och lagade mat och väckte min man när maten var klar. Diskade och tog ut Ronja gjorde mannen min efter maten. Sen låg vi i soffan och kollade på tv. Det blev en tidig kväll för oss den kvällen för vi var helt slut och jag skulle jobba dagen efter.

Nu är det bara att vänta och hålla tummarna att min mens kommer snart och att jag får snabbt en tid till kontrastundersökningen.  

Snart e det dags..idag är det söndag den 14/11...på onsdag smäller det. Imorgon skall jag och min syster J till Ikea i Älmhult och shoppa lite för att jag inte skall fundera så mycket på att jag är så nervös inför onsdag och på tisdag blir det spinning på kväll   

Håll nu tummarna för oss på onsdag och att allt går bra och bara positiva besked   

Idag e det fredag den 12 november, nästa onsdag den 17 november skall vi äntligen till Helsingborgs lasarett å träffa överläkaren Anne.

Åh vad vi längtar men vi börjar bli nervös men försöker tänka positivt..att hon skall komma med positiva saker och att hon kan hjälpa oss med vår ofrivilliga barnlöshet...det är en plågsamma sak att bli utsatt för..att inte kunna bli gravid...det är något man vill och har önskat sedan man var lite.

Att få ett barn är den mest underbaraste gåva som man kan få..har jag hört...å det vill jag uppleva...tänka själva ett barn som är skapad av kärlek mellan två personer, deras kött o blod...å av den mannen och kvinnan så skapas ett underbart barn... finns inget vackrare..     

Jag kommer nog att skriva här dagen innan för att skriva av mina känslor och tankar. Kommer även uppdatera efter mötet =)

Jag undrar vad hon kommer och säga om 14 dagar...hoppas på en massa positiva besked...

Kommer åka hemifrån 06.51, tåget går ifrån Hlm 07.22, innan mötet så skall vi äta frukost hemma hos svärmor och prata en massa skit som vanligt =)
Sen efter ett par timmar så skall vi ta tåget till Hbg...gå runder lite i centrum innan vi skall vara där...kl 11.30 =)

Kommer väl att vara hemma vis 15-16 tiden kan jag tro me alla olika färdsätt vi skall ta...

Undrar så va hon kommer säga och vad som e fel på mig och vilken behandling vi kommer att få göra...jag hoppar så att den "endast" är ägglossningsrubbning som har orsakat detta..så det räcker att jag få ta tabletter eller sprutor...att det kommer vara en kort och enkel behandling..

Man kan tycka att för en gångs skull kan väl vi få det enkelt och slippaen lång och utragen och jobbig behandling...Håll tummarna för oss =)