Äntligen fick vi träffa överläkaren Anne på Hbgs lasarett!

Morgon började med att alarmet gick i gång halv sex..jag gick direkt upp som var pigg och nervös…å nyfiken på vad som komma skall. Satte på kaffe och hoppade in och tog en varmdusch. När jag var klar väckte jag min man och vi tog en kopp kaffe tillsammans. Efter kaffet så var det dags att göra vid mig och undertiden jag gjorde det tog min man vår hund på en promenad. När dem kom in igen så var det min mans tur att göra sig klar och jag plockade ihop alla papper som vi skulle ha med oss. Den sista stunden blev det stressigt men vi hann med bussen som planerat. Tyckte att bussen tog ovanligt lång tid och att vi inte kom någon vart och mannen min pratade mer än vanligt…
Vi hann även med tåget som var fullsmockad. Vi hoppade av i Åstorp och fick vänta en 10 min på nästa tåg. Medan vi väntade kände vi kylan, så kallt det var och jag försökte ringa svärmor..men inget svar..hon hade nog inte satt in jacket… tåget kom och vi hoppade på och satte oss i ett varmt tåg, vilket vi var tacksamma för! Hoppade av i Påarp och gick in och handlade frallor och pålägg och sen promenerade vi hem till svärmor.
Hemma hos svärmor så åt vi frukost och äppelkaka me vaniljsås och snackade en massa och en blev det tåget 10.35 vidare till Hbg. Gick inom ”Glasögonmagasinet” som fixade mina glasögon och så gick vi vidare upp till lasarettet och upp till våning 2 och in på gyn.avdelning Vi anmälde oss i receptionen och satte oss i väntrummet och väntade och väntade!
Överläkaren var en kvart sen..åh vad nervös jag var och min man satt och försökte få mig att skratta vilket han alltid lyckas med..mådde så illa så nervös jag var..fy säger jag bara..men jag försökte tänka positivt..
Vi hade tid 11.30 men vi fick vänta till 11.45 innan överläkaren Anne kom ut och ropade upp vårt nummer 62 och så vände hon sig mot oss, vi var dem enda som satt i väntrummet. Hon bad om ursäkt att hon var sen och hon visade in oss på ett rum, vi satt oss ner och vi pratade och gick igenom alla prover och sen var det dags för gyn.undersökning
Min man frågade mig om jag ville att han skulle vara kvar eller om han skulle gå ut och jag sa att han fick själv bestämma. Då sa Anne att om han ville var kvar så kunde han sätta sig på stolen vid huvudändan eller får han sitta i väntrummet undertiden. När jag hade klätt av mig ner till på toaletten så gick jag ut och då stod han bakom avskärmningen så jag såg bara hans huvud som tittade fram… jag flinade till och fattade inte varför han stod där. Jag hoppade upp i gyn.stolen och la upp benen och hoppade ner med rumpan. Först så kände hon och klämde och nu var det dags för ultraljudet..efter några långa minuter så sa Anne att hon måste  trycka ganska hårt så hon kommer åt ordentligt och kan se vid äggstockarna. Åh jag kan lova att det gjorde ont..jag bet ihop ordentligt…fy f*n vad ont det gjorde!! Efter en stund så gjorde hon en konstig min..vilket gjorde mig rädd så jag var tvungen att fråga henne om allt såg bra ut och hon svarande.. ”- Nej, men jag förklarar sen”. Jag kände hur mitt hjärta började slå snabbare och hårdare… jag var gråt färdig och funderade på vad som kunde vara fel… Sen sa hon ” - Så nu kan du hoppa ner och klä på dig igen”. Jag gick in på toaletten och klädde på mig, undertiden jag gjorde det så funderade jag på vad Anne såg som var fel..dem värsta tankarna gick i skallen på mig.. När jag var klar så gick jag ut till min man och Anne. Satte mig på stolen och tittade först på Anders och sen på Anne…såg nog ut som ett frågetecken.. Å då började hon prata läkarespråk och vi fattade ”halv sju”..hon såg på oss att vi inte hängde med och då började hon prata svenska igen.. Hon förklarade att jag har PCO syndrom. Vilket betydde att jag föddes med för mycket mannlig könshormoner och har mannligt hårutväxt... När de kvinnliga och mannliga könshormonerna krockar så blir det kaos med mina menstruationer och ägglossningar. Jag tittade snabbt på min man och tillbaka till henne… blev tårögd och jag visste inte var jag skulle ta vägen och vart jag skulle titta… Hon märkte det även min man som la sin hand på mitt lår och hon förklarade att jag behöver gå ner i vikt och sen göra en undersökning som heter kontrastundersökning.
Efter den undersökningen skall jag börja med hormonmedicin för att få rätt på mina hormoner så min mens och ägglossning kommer igång som dem skall så jag kan bli gravid. Hon berättade även att jag inte kan bli gravid utan medicinsk hjälp… och att PCO syndrom kan ej botas. Hon fortsatte med att berätta att när jag får min mens så skall jag ringa omgående till dem och boka in mig till en kontrastundersökning. Hon sa även att det inte är säkert att det är hon som gör den undersökningen utan det kan bli en av hennes kolleger och om det inte skulle vara hon som gör undersökningen så skulle jag boka en telefontid till henne.

När vi hade pratat klart så fick vi träffa en barnmorska som hette Marie som var guda snäll och trevlig. Marie förklarade hur undersökningen skulle gå till och vi fick en del informationsblad av henne och även 2 värktabletter som jag skall ta ca 40-60 min innan undersökningen.
När vi var klara hos henne så tog jag på mig jackan och vi gick ut genom dörren. Då ropade Anne på oss och kom springandes med ett par papper som var info om PCO syndrom som vi kunde läsa igenom hemma i lugn och ro. Gick vi ut till hisshallen, nu ville jag bara hem..hem till vår hund och sen vila ett par timmar.
När vi promenerade ner till tåget så gick jag bara och funderade och var väldigt tystlåten. När vi väl satt på tåget som även var full satt så och fullt med jobbiga människor, så skrev jag till ett par vänner och min svärmor via sms att jag hör av mig när jag orkar och har pratat med min man om all information som vi fått idag. Tåget gick ganska snabbt och när vi kom till Hlm så tog vi en fika innan bussen.
Handlade på ica och sen promenerade vi hem..åh vad skönt..kela med vår hund och sen vila ett par timmar. Somnade som en stock och sov djupt.  Gud vad skönt det var att vila efter denna långa jobbiga dag..
Gick upp och lagade mat och väckte min man när maten var klar. Diskade och tog ut Ronja gjorde mannen min efter maten. Sen låg vi i soffan och kollade på tv. Det blev en tidig kväll för oss den kvällen för vi var helt slut och jag skulle jobba dagen efter.

Nu är det bara att vänta och hålla tummarna att min mens kommer snart och att jag får snabbt en tid till kontrastundersökningen.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej kära läsare :)   Här kommer lite uppdatering... blodprovet visade inget...men dem sa att de var för tidigt.. sen i onsdag så var jag hos en bm och tog ett nytt grav-test men den var negativt, vilket hon tyckte oxå var märkligt för om man har ...

Maria Kliniken var ju stängd i torsdag och fredag, dem kunde ju ha sagt det till mig när jag fick remissen till sjukhuset för blodprov...så jag får vänta tills på måndag för att få provsvaret...dryg väntan...när man så gärna vill få reda på det...ifa...

Grav-testet var igår morse negativt och pratade me sjuksköterskan på mottningen och fixade en remiss till sjukhuset för ett blodprov (när jag var gravid för några år sedan så visade det negativt tom v.7) och då räknas jag som "låghormonare" vilket in...

Vet inte om jag kan hålla mig tills på onsdag... tror att jag skall testa mig imorgon bitti... :) Min man e på mig och min bäst vän me :) Hon säger att de lyser om mig och att det står gravid i pannan på mig...   å hon har tre pojkar :) ...

Här kommer lite mer uppdatering!         Illamående, yrsel, trötthet och ömma bröst...har börjat kommer mer och mer... ...