Jag undrar vad hon kommer och säga om 14 dagar...hoppas på en massa positiva besked...

Kommer åka hemifrån 06.51, tåget går ifrån Hlm 07.22, innan mötet så skall vi äta frukost hemma hos svärmor och prata en massa skit som vanligt =)
Sen efter ett par timmar så skall vi ta tåget till Hbg...gå runder lite i centrum innan vi skall vara där...kl 11.30 =)

Kommer väl att vara hemma vis 15-16 tiden kan jag tro me alla olika färdsätt vi skall ta...

Undrar så va hon kommer säga och vad som e fel på mig och vilken behandling vi kommer att få göra...jag hoppar så att den "endast" är ägglossningsrubbning som har orsakat detta..så det räcker att jag få ta tabletter eller sprutor...att det kommer vara en kort och enkel behandling..

Man kan tycka att för en gångs skull kan väl vi få det enkelt och slippaen lång och utragen och jobbig behandling...Håll tummarna för oss =)

Idag är det den siste oktober och det är bara 18 dagar kvar tills jag och mannen äntligen skall få träffa överläkaren Anne..längtar så och vi tänker positivt, att hon kommer med positiva besked   

Jag och min underbara man har en underbar vän H som ger oss råd, häromdagen skrev han till mig på fb såhär: " Du gör rätt i att fortsätta som du har gjort sista tiden. Passa gärna barnen igen. När du handlar, titta på barnkläder, nappar, barnmat, med mera. Se också till att njuta och ha roligt. Ät gott och se på roliga filmer tillsammans. Mår du bra skapar du positiva energier.
Var inställd på att mötet med överläkaren ska bli bra och ge positivt besked. Tänk inte så mycket på detta för övrigt, även om det givetvis kan vara svårt att låta bli. Se till att rå om varandra och hitta på roliga saker. =) " Han är helt underbar och han har så rätt =)

Så vi fortsätter som vi har gjort. Vi ser verkligen framemot mötet den 17 november, min man har börjat läsa på lite om de olika behandlingar så han hänger med vad jag pratar om och vad överläkaren säger den 17:e =) 

tills vi skall åka till Helsingborg och träffa överläkaren för att få reda på resten av proverna och komma fram till vilken behandling vi behöver göra för att kunna bli gravid  
Många tankar och funderaringar och känslor kommer smygandes i väntan..

Hoppas att dessa 5 veckorna går fort nu...vi vill ju att börja behandlingen så som möjligt   vill ju få ett +  så man får en liten  

Kanske   kommer med ett positivt besked i jul  vi får väl se.

Nu håller vi tummar och tår på att få bra besked av överläkaren Anne den 17 november

• Om det skulle vara stopp i äggledarna så föreslås provrörsbefruktning likaså om spermaproven visar kraftig försämrad kvalitet.
• Om det skulle vara ägglossningsrubbning el ej finner orsak så föreslås hormonell behandling. Så som ägglossningsstimulerade mediciner el sprutor.
• Insemination - det är en konstgjord överförning av spermier när mannens spermier inte kan ta sig igen sekretet i kanalen till livmodern. Detta görs när kvinnan är fruktsam.
• Stimulering av äggstockarna – Stimulering av äggstockarna används för att öka effektiviteten vid insemination av spermier el provrörsbefruktning.
• Provrörsbefruktning – IVF – provrörsbefruktning är en säker metod.

Finns en hel del regel som jag tänkte ta upp:

-      Man får ej har gemensamma barn, en av dem kan ha barn sedan tidigare men inte båda.

-      Kvinnan får ej ha fyllt 39 år och mannen får ej ha fyllt 55 år.

-      Skall ha bott tillsammans och varit bokförda på samma adress i två år. Är kvinnan över 36 och mannen 53 år gäller det bara ett år.

-      Båda skall vara sjukförsäkrade i Sverige.
 Lite information om IVF:

-      Vid provrörsbefruktning behandlas kvinnan med hormoner för att flera ägg ska mogna.

-      Sista momentet av behandlingen ”äggplockningen” och återförningen av det befruktade ägget till livmodern sker alltid på en IVF-klinik.
I regel återförs endast ett befruktat ägg. Om det blir några befruktade ägg ”över” kan man om det bedöms lämpigt att frysförvaras och då användas vid ett senare tillfälle. Om behandlingen inte lyckas första gången har paret rätt till två sådana behandlingar till.

Hem igen, jag och mannen pratade igenom allt när vi kom hem. En massa info och regler när man skall lämna alla proven.
Jag och mannen var tvungna att åka ner till den stökiga staden Malmö när han skulle lämna sitt första spermaprov, dem kunde inte ta emot det på Hbg’s lasarett vilket vi tyckte var lite konstigt för dem har gjort det innan..men men..
Vi åkte i alla fall ner till Malmö den 19 augusti 2010, väl framme så skulle vi bara hitta till rätt hus… vilken röra..hur många olika hus och ingångar man blir ju helt knäpp.. =( När vi väl hittade det rätta hus, den rätta våning och kom in till rätta avdelningen så gick det snabbt. Min man anmälde sig i receptionen där han även fick en ny remiss till nästa gång som skulle vara om ca 10-14 dagar. Min man skötte det själv, det skulle gå snabbt tyckte han… han tyckte att det var en konstig känsla och han ville få det gjort för att sedan åka hem igen så fort som möjligt, vilket jag förstod… Tåg sedan tåget hem igen och väntade in dem 10-14 dagar för att sedan lämna nästa sperma prov och det blev dagen innan vi flyttade ifrån Hbg, den 30 augusti. Samma visa där in och ut snabbt och vidare till Hbg’s lasarett och lämna en massa blodprover både för mig och för min man.
Sen hem och fixa det sista inför flytten.

Fick ett hem ett brev ifrån Hbg’s lasarett i början av september, där det stod att mitt hormonprov avseende sköldkörteln visar en liten tendens till underfunktion så jag skulle ta om blodproverna igen. Så det gjorde jag 10 dagar senare på vc.
I slutet av september fick jag ett nytt brev av Hbg’s lasarett att nu var allt normalt, vilket var skönt =)

Jag ringde till Hbg’s för ett par dagar sedan ( i början av oktober) för att höra hur långt tid det tar innan man får en kallelse till överläkare för att få reda på domen… Fick då bokat en telefon tid till överläkaren, den 1 november…en evighet tyckte jag.. =( När jag kom hem ifrån jobbet så hade vi fått med posten ett brev ifrån Hbg’s lasarett =) En kallelse =) Yes =) 17 november kl 11.30 =)
Vilken lättnad!! Ringde och avbokade telefontid..nu fick jag svar på min fråga =)
Idag så fick min man också ett brev ifrån dem, fick svar på spermaproven…helt normala =) Perfekt…då e det fel på mig.. Men tycker att det är konstigt med tanke på att jag har varit gravid en gång innan men med en annan man..men fick missfall..vilket alla gyn.läkare som jag har haft säger inte syns..att det har läkt så fint… men men vi får se den 17 november vad överläkaren säger.

När vi skall dit då så skall jag genomgå en gynekologisk undersökning med ultraljud. Vi kommer prata igenom alla prover och hon kommer ställa en massa frågor. Sen kommer vi få domen, vilken behandling som vi kommer göra. Det finns så många olika..

En jobbig utredning..som måste lyckas..

Jag och min man har försökt att få barn sedan januari -09 men utan resultat.
Tyckte att det blev mer och mer jobbigt för att alla man kände blev gravida och fick barn till höger och vänster.. men inte vi..jag tror att jag blev mer känslig och funderade om varför..Om man jämför med min man, han tänkte väl mer
”det kommer när det kommer”

Men jag började fråga mig själv varför..varför just oss… vad har vi gjort för att förtjäna detta..
Å alla dessa jobbiga frågor som alla ställer hela tiden till en… när skall ni skaffa barn, ingen liten på gång? Ni e ju gifta nu så nu kan ni köra på så det ryker.. gud vad människor kan vara jobbiga.. vi vet att dem menar väl.. men va fan…

I början av sommaren, ett par dagar efter vårt bröllop (8 maj -10) så skulle jag på återbesök hos min husläkare för blodprover… Kvällen innan jag skulle dit så pratade jag med min man om att jag inte blir gravid, att det kvittar hur mkt vi än försöker..Å berättade hur jag kände och mådde,  berättade även att jag hade läst på en del på internet och föreslog att vi med vår skulle prata husläkare om det imorgon, han kanske kunde skicka en remiss till gyn. mottagningen på Hbgs lasarett.. Så det gjorde vi, han ställde lite frågor och ville mer än gärna hjälpa oss =) Så han skickade en remiss =)
Efter ett par veckor så fick vi en kallelse, men väntetiden var 3 månader, den 3 augusti, det kändes som en evighet… vi berättade inte det för någon..det var en personlig sak… kände nästan skam över det..Min mamma och pappa har liksom fått 13 st friska barn och jag kan inte ens bli gravid…

Men efter ett tag så behövde jag lätta på mina känslor lite..min man tyckte nog att jag var tjatig om detta så jag berättade det för min ena syster J.. vilket kändes bra.. Veckorna gick och dagen innan besöket till barnmorskan så mådde jag inte alls bra… hade buksmärtor och en hemsk huvudvärk… mannen min föreslog att jag skulle ringa och boka en ny tid om jag inte mådde bra men jag envisades med att vi inte skulle boka om för då visste vi ju inte när vi skulle få komma dit nästa gång… jag vilade mkt och proppa i mig panodil..
Dagen efter var mina buksmärtor borta men jag hade fortfarande huvudvärken kvar.. fick ta ett par panodil innan vi gick till bussen… När vi satt på bussen så sa vi inte så mkt till varandra… jag tyckte att bussfärden tog ovanligt långt tid… och nervös var jag som attan… frågade min man om han var nervös men det var han inte sa han i alla fall… men när jag tittade på honom i smyg så såg jag att han var jättenervös fast han inte ville erkänna det..han ville väl vara den som stöttade mig och höll mig i handen..en redig gentleman..
Väl framme på lasarettet så travade vi upp och in genom dörren på gyn.avdelningen och anmälde oss i luckan i receptionen..  Sen väntade vi i väntrummet, jag bläddrade i tidning efter tidning.

Klockan var 10.45 när vi kom dit och vi hade tid klockan 11.00 och nu var minsann kl 11.10..Just i det ögonblicket så kom barnmorskan Lena och ropade upp vårt nummer… 75…jag tog min väska och sa till min man att det var vår tur.. Lena visade oss in i ett litet kontor med dämpat ljus och ett par levande ljus tända..en behaglig känsla med gud så nervös  jag va…
Sen började alla hennes frågor som vi svarade på..fick remisser till alla proverna som vi skulle göra…hon ställde bl.a en fråga till oss…”har ni berättat för någon och pratar ni med någon bekant eller i familjen om detta så ni får lätta på era känslor emellan åt?” Jag svarade att jag har berättat för min bästa vän, min mamma och min ena syster…men min man sa nej…”jag pratar bara med henne ”och han la sin hand på mitt lår..vidare sa han ”jag vill inte berätta det för någon, de är liksom en sådan personlig sak”..
Lena barnmorskan frågade vidare, ” Hur känns det när någon ni känner får barn?”  Vi tittade på varandra, jag och min man…å jag svarade att det kan vara jobbigt..Klart att jag är glad för min bekants skull som till exempel min bästa vän fick en liten flicka för inte så länge sen, men innerst inne så gör det ont i mitt hjärta och min själ…men jag håller det för mig själv och säger inget..vill inte att dem skall ta illa vid sig och känna sig obekväm när man träffar hennes barn.
”Du då, så vände hon sig till min man, Va känner du?” Jag tänker inte så mkt på det, de gångerna som jag gör det är när jag ser på henne att hon blir ledsen fast hon inte vill visa det, men jag ser det på henne, det är jobbigt tycker jag”. Men det är klart att jag vill ha barn men jag reagerar väl inte lika mkt…men ibland kan det kännas lite…”
Pratade vidare lite mer och sen var det dags att gå..men innan vi gick så fick vi hennes visitkort så vi kunde ringa eller maila henne om vi hade några frågor eller funderingar, vilket kändes tryggt..
Många plus till barnmorskan Lena!!

Väl hemma igen, jag och mannen pratade igenom allt när vi kom hem. En massa info och regler när man skall lämna alla proven.
Jag och mannen var tvungna att åka ner till den stökiga staden Malmö när han skulle lämna sitt första spermaprov, dem kunde inte ta emot det på Hbg’s lasarett vilket vi tyckte var lite konstigt för dem har gjort det innan..men men..
Vi åkte i alla fall ner till Malmö den 19 augusti 2010, väl framme så skulle vi bara hitta till rätt hus… vilken röra..hur många hus som helst och alla ingångar, man blir ju helt knäpp.. =( När vi väl hittade det rätta hus, den rätta våning och kom in till rätta avdelningen så gick det snabbt. Min man anmälde sig i receptionen där han även fick en ny remiss till nästa gång som skulle vara om ca 10-14 dagar. Min man skötte det själv, det skulle gå snabbt tyckte han… han tyckte att det var en konstig känsla och han ville få det gjort för att sedan åka hem igen så fort som möjligt, vilket jag förstod..Nu var det klart och vi tog bussen till tågstationen och tåget till hem.. och nu var det bara att vänta in dem 10-14 dagar för att sedan lämna nästa sperma prov. Det blev dagen innan vi flyttade ifrån Hbg, den 30 augusti. Samma visa i Malmö.. in och ut snabbt och vidare till Hbg’s lasarett och där var det att lämna en massa blodprover både för mig och för min man.
Sen hem och fixa det sista inför flytten.

Fick hem ett brev ifrån Hbg’s lasarett i början av september, där det stod att mitt hormonprov avseende sköldkörteln visar en liten tendens till underfunktion så jag skulle ta om blodproverna igen. Så det gjorde jag 10 dagar senare på vc.
I slutet av september fick jag ett nytt brev av Hbg’s lasarett att nu var allt normalt, vilket var skönt =)

Jag ringde till Hbg’s i början av oktober för att höra hur långt tid det tar innan man får en kallelse till överläkare för att få reda på domen… Fick då bokat en telefontid till överläkaren Anne, den 1 november…en evighet tyckte jag.. =(
När jag kom hem ifrån jobbet så hade vi fått med posten ett brev ifrån Hbg’s lasarett =) En kallelse =) Yes =) 17 november kl 11.30 =)
Vilken lättnad!! Ringde och avbokade telefontid..nu fick jag svar på min fråga =)
Idag så fick min man också ett brev ifrån dem, fick svar på spermaproven…helt normala =) Perfekt…då e det fel på mig.. Men tycker att det är konstigt med tanke på att jag har varit gravid en gång innan men med en annan man..men fick missfall..vilket alla gyn.läkare som jag har haft säger att det inte syns..att det har läkt så fint… men men vi får se den 17 november vad överläkaren säger.
När vi skall dit då så skall jag genomgå en gynekologisk undersökning med ultraljud. Vi kommer prata igenom alla prover och hon kommer ställa en massa frågor. Sen kommer vi få domen, vilken behandling som vi kommer göra. Det finns så många olika..

• Om det skulle vara stopp i äggledarna så föreslås provrörsbefruktning likaså om spermaproven visar kraftig försämrad kvalitet.
• Om det skulle vara ägglossningsrubbning el ej finner orsak så föreslås hormonell behandling. Så som ägglossningsstimulerade mediciner el sprutor.
• Insemination - det är en konstgjord överförning av spermier när mannens spermier inte kan ta sig igen sekretet i kanalen till livmodern. Detta görs när kvinnan är fruktsam.
• Stimulering av äggstockarna – Stimulering av äggstockarna används för att öka effektiviteten vid insemination av spermier el provrörsbefruktning.
• Provrörsbefruktning – IVF – provrörsbefruktning är en säker metod.

Finns en hel del regel som jag tänkte ta upp:

-      Man får ej har gemensamma barn, en av dem kan ha barn sedan tidigare men inte båda.

-      Kvinnan får ej ha fyllt 39 år och mannen får ej ha fyllt 55 år.

-      Skall ha bott tillsammans och varit bokförda på samma adress i två år. Är kvinnan över 36 och mannen 53 år gäller det bara ett år.

-      Båda skall vara sjukförsäkrade i Sverige.
 Lite information om IVF:

-      Vid provrörsbefruktning behandlas kvinnan med hormoner för att flera ägg ska mogna.

-      Sista momentet av behandlingen ”äggplockningen” och återförningen av det befruktade ägget till livmodern sker alltid på en IVF-klinik.
I regel återförs endast ett befruktat ägg. Om det blir några befruktade ägg ”över” kan man om det bedöms lämpigt att frysförvaras och då användas vid ett senare tillfälle. Om behandlingen inte lyckas första gången har paret rätt till två sådana behandlingar till.