Nu är det nya tag och det är dags att kämpa vidare som gäller...

I lördags kväll så började mensen och komma...började lite rosa på pappert och på söndagen så började det ordentligt...jaha tänkte jag, inte denna månaden heller men jag vet inte vad det är men jag känner mig mer redo denna månaden innan förra... vet inte varför jag känner så...men jag tror verkligen att det är vår tur denna månaden :) Oktober månad låter mkt bättre :)

Min man tyckte att de var lite konstigt att jag inte blev ledsen...som jag alltid har gjort alla dem andra månader..men jag känner att jag har ingen tid eller ork till att vara ledsen utan jag satsar allt denna månaden och kommer ligga i ännu mer än förra månaden även om vi satsade allt förra månaden så skall vi ligga i ännu mer :)

Nycklen till vår situation är att aldrig sluta kämpa utan alltid satsa högre varje månad.. Det är tufft och jobbigt men det man inte dör av gör en starkare! Å jag och min underbara man har aldrig varit starkare än vad vi är nu! Vi har fått kämpa och kämpar som inte många behöver el gör för att få barn....vilket är väldigt orättvist men just då när jag känner det så.. brukar jag tänka på att det finns en mening med allt som händer, men jag kan hålla med om att vissa saker skulle man inte behöva gå igenom...att man inte ser syftet med det men det finns alltid ett syfte eller något som man skall lära sig av den....

Jag har gått igenom väldigt mkt för att bara vara 23 år...om jag sätter mig ner och tänker tillbaka på alla de saker som jag har varit med om...så kan jag se i varje sak/händelse har ett syfte eller en lärdom... det är ofattbart om man tänker efter... men en sak skall jag erkänna, det är en jäkla massa för en person...alla dessa saker/händelser...

hur har jag orkat egentligen....många har frågat mig "- hur orkar du"...just då hade jag inget bra svar men nu har jag det....

" vad har jag att förlora... jag måste ju nå botten innan jag kan komma till toppen! heller från botten till toppen än från toppen till botten..." Jag tittar tillbaka ca 8 år...hur mitt liv har varit och hur det ser ut just nu... vilka förändringar jag har gjort, jag har ändras helt och hållet hur jag tänker och vad jag gör! Jag hade kunnat göra en bok om mitt liv och det hade blivit en succé de må jag lova :)

Men jag e tacksam för en sak och det är att jag har lärt mig så mkt och jag har alltid valt den jobbiga och svåra vägen även om jag ser en lättare väg...påså sätt har jag mognat, lärt mig, anpassat mig och utvecklats till den jag är idag...jag är stolt över mig själv och mitt liv!

För många åren så var jag väldigt tystlåten och blyg och höll mig för mig själv, ville inte göra någon ledsen eller besviken...så det lättaste för mig var att jag bara höll med eller att jag var tyst...

Men pga allt som jag har varit med om så har jag fått skinn på näsan och det är jag mkt tacksam för! Säger till folk vad jag tycker och tänker, säger ifrån när det har gått för långt! Å det är en stor skillnad till hur jag var innan... kan förstå att vissa tar illa vid sig men mig sätter man sig inte på fler ggr....jag säger ifrån direkt! Sen är det inget mer med det, passar det inte sig så är det deras problem....

Heller få nära och kära som alltid stöttar, tröstar och hjälper än en hel drös av falska, egotrippade  männsikor som snackar bakom ryggen på en..jag vet vilka mina nära och kära är och jag är så lycklig att just dem finns i mitt liv!

Åh det var skönt att skriva av sig....från gick min bloggs syfte men på ett sätt så gjorde jag inte de....man behöver sina nära och kära när man går igenom det vi går igenom... stöd, tröst och kärlek behövs då ännu mer!

Nä nu skall jag påbörja middag...magen börja kura...